MartinaPersson

Hon drar sig närmare intill honom. Försöker göra sig så liten som möjligt. Slippa alla onyktra människor som knuffar sig fram för att få dansa till "sin" låt- igen.

Hon känner hur han andas ut, suckar över alla människor. Hans varma andedräkt blåser henne försiktigt i nacken, får håret att röra sig lite. Hon skrattar. Han vänder henne mot sig, vrider upp hennes ansikte mot sitt. Studerar det.
Hon känner hur hon rodnar. Han småler mot henne, lägger handen under hennes haka och kysser henne mjukt. Hon besvarar kyssen, försiktigt. Vill inte väcka uppståndelse igen. Men hon känner blickarna från vännerna i hörnet. Deras lyckliga leenden. Hur dom studerar varje millimeter av dom båda. Hur dom viskar och skrattar åt hur söta dom två är tillsammans.

Hon känner hur ansiktet blir varmt igen, och börjar fnissa tyst. Han börjar också skratta nu. Dom avbryter kyssen och skrattar ikapp. Flyttar sig inte från sin lilla fläck, trots att det springer förbi folk hela tiden som hotar att knuffa omkull båda två.

Hon lyfter sina armar från hans midja och lägger dom runt hans nacke. Drar ner honom för en till kyss. Han besvarar den snabbt, men passionerat, och sedan står dom bara där igen i tysthet, med armarna om varandra och bara njuter. Hon stänger föriktigt ögonen och borrar ner ansiktet i hans halsgrop. Drar in den lite sura, men ack så underbara doften i näsborrarna och ler. Tänker inte på någonting.
Bara hur underbart livet är när man får dela det med någon man älskar.