Hon tittar på skärmen med dimmiga ögon. Tårarna rinner sakta ner för hennes kinder när hon läser den sista raden i hans meddelande igen.

 

Here we go again. Förstår han inte att han krossar hennes hjärta? Gång på gång har dom sagt att dom bara ska vara vänner, och varje gång har det slutat med att dom gått lite för långt en kväll och hon har släppt in honom igen. Varje gång har hon varit dum nog att ge honom en till chans, hoppats att om dom bara försöker igen kanske det går. Men varje gång sumpar han det. Antingen genom att lämna henne för någon annan, eller komma med dåliga bortförklaringar till varför dom inte kan träffas i helgen. Varför kan hon inte bara inse vilken idiot han verkligen är? Jävla kärlek, den bara förstör.

Hon bläddrar upp till början på meddelandet, börjar om från början:

 

Hon stirrar tomt framför sig. Funderar på om hon ska svara eller bara låta konversationen dö ut här och nu.

Världen snurrar, det ringer i öronen och hon vill bara kräkas. Någonstans långt i bakgrunden hör hon musiken spela, men hon kan inte uppfatta vilken låt det är. Kan vara Volbeat's "Fallen". Det är svårt att säga. Hon bryr sig inte nå särskillt iallfall. Allt hon tänker på är dedär världeläsa sms:et.

Vad ska hon göra nu? Skrika? Gråta? Ge upp? Försöka igen? 

Allting snurrar runt som en bergochdalbana i huvudet. Han var det sista hon hade kvar, och nu vad han borta- föralltid.

Hon tittar ner på sina händer. Sluter ögonen. Hoppas att allting bara är en sjuk dröm. 
Det surrar till i mobilen igen. 
Hon lyfter upp den och kastar den över rummet utan att kolla på namnet på skärmen, hon vill ändå inte prata med någon just nu. Den studsar in i väggen och landar i tusen bitar på golvet. Men hon bryr sig inte. Det ända som är viktigt nu, är att fatta ett beslut.

Och det har hon.
Försiktigt öppnar hon fönstret och hoppar ut.

Det är nu eller aldrig.