MartinaPersson

Jag vill skriva igen.

Jag vill beröra folk med mina ord, få dom att känna någonting.

Jag vill inte vara den där "normala" personen som skriver om sitt lyckliga liv med sin pojkvän och sin underbara familj. Jag är inte normal. Inte någostans.

Jag vill skriva. Jag vill skriva om mina olyckliga dagar, så att inte paniken tar över igen. Men också om dom lyckliga stunderna, så man kan titta tillbaka och se att allting inte är ett rent helvete jämt.

Varje gång jag skriver ner mina känslor, känns det bättre. För varje ord som jag spottar ut på bloggen, eller i en dagbok eller vad som hellst, känns det bättre. Jag vet inte hur eller varför. Det bara är så.

Jag kan inte. Kan inte skriva. Jag måste prata igentligen. När jag skriver fuckar allting oftast upp sig, eftersom det finns så mycket jag vill ha ur mig på en enda gång. Jag kan liksom inte sortera alla tänkar och känslor, utanm allting bara väller ur mig på en och samma gång. Så att prata gör det mycket lättare.

Men jag vill inte prata. Allting är så mycket bättre när man skriver. Det man inte tycker om, kan man ändra. Det går inte när man pratar. Det som är sagt, är sagt. Det finns inte någon backspace knapp. Ingen delete knapp. Inget undo.

Därför vill jag skriva igen. Allt går så mycket lättare då.

 

Men hur?

Ett vanligt inlägg såhär, kan ta 10 min eller 4 dagar att få ihop.

Jag vet inte vart jag ska börja.. Eller hur man börjar. Det jag skriver ut just nu är igentligen bara skräpmat från mitt huvud. Random saker jag bara kommer på. Det finns inte mycket här på bloggen som faktiskt är vettigt. Allting är igentligen bara skräp. Rent skräp.

Fast vad vet jag.. Det kanske är det som lockar hit alla människor. För att en titt i mitt huvud får dom att bli glada över att dom inte är så onormala. I don't know.
Och jag orkar faktiskt inte bry mig heller. Sålänge jag inte flippar ut totalt, är det bra. 
Men jag vet inte hur jag ska göra det här..
Ska nog sova på saken, och se om min hjärna kommer med något bra förslag imorgon.